HLR-kongressen 2026 i Göteborg blev en historisk och inspirerande succé som satte ett starkt gemensamt fokus på visionen att alla ska kunna rädda liv.
Mötet präglades av en enorm handlingskraft, framtidstro och ett rekordstort engagemang från både sjukvården och samhället.
Inledningen var kraftfull, den berörde alla deltagarna på djupet genom att fläta samman ett verkligt drama med musikens helande kraft. Det var en händelse från verkliga livet med ett autentiskt hjärtstoppsfall där varje sekund räknades. Det var en gravid kvinna i v 7 som fick
ett hjärtstopp där hon och barnet framgångsrikt räddades av sin man. Denne man berättade storyn, han sjöng också inledningsvis till otroligt vacker pianomusik. Detta blev ett emotionellt startskott som satte tonen för hela kongressen.
Höjdpunkterna var ett stort deltagarantal och rekord. Över 3000 engagerade livräddare samlades och gjorde kongressen till Europas största i sitt slag.
Nya, livsviktiga och uppdaterade riktlinjer presenterades av Svenska HLR-rådet, där ex optimerad larmordning till 112 ska hjälpa oss att vinna mer dyrbar tid i kampen om att rädda flera människor med plötsligt hjärtstopp till ett liv där vi inte bara ska vara levande utan också kunna leva ett meningsfullt liv.
Mötet präglades också av gemenskap över gränserna. Prehospital personal,
sjukhuspersonal, företag och lekmän strålade samman i ett stort nätverkande för att tillsammans lyfta svensk hjärtsäkerhet till nästa nivå.
Tillsammans visade vi på kunskap som räddar liv. Ett fullspäckat program på vetenskaplig basis med inspirerande talare levererade färska fakta, konkreta verktyg, innovationer och framtidstro men också svagheter i forskningen och utmaningar framåt.
I år var första dagen gemensam för sjukvård och samhälle, dag två delades vi upp men det var fritt att välja vad man ville gå på.
Dagarna var indelade i fyra stora block eller tema:
1. Nya riktlinjer och utbildningsprogram. Här låg tyngdpunkten. Föreläsarna berättade
om de nya programmen som förenklats och effektiviserats för att skapa ännu
tryggare vårdteam och snabbare insatstider på klinikerna.
2. Speciella tillstånd vid hjärtstopp utifrån det vetenskapliga programmet. Föreläsarna gick bla igenom drunkning, hypotemi mm
3. Fördjupning i Avancerad HLR (A-HLR). Här låg fokus på spetskompetens inom den avancerade hjärt-lungräddningen samt ex tolkning av svåra EKG-rytmer under pågående HLR, skottskador, traumatiskt blödningar mm. Allt detta för att maximera chanserna till ROSC.
4. Vård efter hjärtstoppet (Post-resuscitation-care). Här blev det tydligt att det handlar inte bara om att rädda ett liv, det är bara det första steget. Föreläsarna belyste modern temperaturreglering, målstyrd intensivvård och vikten av tidig neurologisk prognostisering samt strukturerad uppföljning för att ge överlevarna bästa möjliga livskvalitet. Här saknade jag hur vi ska optimera för patienterna när intensivvårdstiden är över. Hur ser det ut med att optimera tillvaron för en människa som nyligen överlevt ett hjärtstopp? Hur rehabiliteras en hjärna bäst ex med nutrition, stimuli i lagom mängd, ev behandling med psykofarmaka för depressivt tillstånd, värdet av
sömn och motion etc etc
Föreläsningarna och föreläsarna belyste också utmaningarna. En påtaglig utmaning är den begränsade tillgängligheten på hjärtstartare under kvällar och helger, detta är en av de absolut största utmaningarna inom svensk hjärtsäkerhet idag. Detta kallas ofta “kontorstidsparadoxen” och innebär att tusentals hjärtstartare blir inlåsta när de behövs som bäst. Det handlar om så många som över 50% bedömer man. Här finns både tekniska och
ekonomiska utmaningar.
För att bryta denna svaghet driver hjärtlungfonden och HLR-rådet på för att hjärtstartare ska ses som en självklar säkerhetsdetalj, ja helst som en brandvarnare i ett bostadsområde. Vi får se hur utmaningen landar framöver.
En annan utmaning är ojämlik beredskap. Storstäder har god tillgång till SMS-livräddare och täckning, landsbygden lämnas med betydligt lägre chans att överleva.
Osynliga hjärtstartare. Massa företag har hjärtstartare men inte registrerat dem i det nationella registret, därför blir de osynliga för 112.
Rädsla för att göra fel finns fortfarande . Allmänheten tvekar pga osäkerhet.
Vi har också medicinska gränser att tampas med . Vi har inte tydliga svar på hur vi bäst räddar en patient där hjärtat vägrar starta trots upprepad HLR och defibrilleringar men det är mycket forskning som pågår kring vektorbyte, dubbla defibrilleringar, utökade läkemedel, snabb angio mm. Detta blir spännande att följa. Målet är dock att vi inte ska ha patienter
med hjärtstopp, i alla fall inte sådana som kunde ha förebyggts eller förutses.
Det starkaste beskedet från årets kongress är att vi gör detta tillsammans. Den fantastiska
gemenskapen och engagemanget och de nya vetenskapliga framstegen ger oss de bästa förutsättningarna för att fortsätta göra verklig skillnad på våra kliniker och ute i samhället. Det är kedjan som räddar liv, kedjan är vi, nu omsätter vi inspirationen i praktiken och räddar ännu flera liv. Från första larm till eftervård.
Linda Hansson